chrippez

Kan ha världens gulligaste mamma som erbjöd sig att komma till Phuket och hälsa på mig på sjukan.

Denguen konstaterades och jag blev igår inlagd på Lanta hospital. De satte dropp, och tog tempen samt kollade blodtrycket var 3e timme ungefär. Även under natten. Efter en lång, lång sömnlös natt fick jag återigen prata med läkaren på morgonen. Hon sa att mina värden sjunkit ännu lägre och att jag behövde köras med ambulans till Phuket, 5 timmar bort.

Får erkänna att jag började bli orolig när de körde mig med rullstol ut till ambulansen som stod och väntade. Nu ligger jag här i Phuket med WIFI i sängen för 150 baht i timmen och blir omhändertagen. Detta sjukhus känns bra mycket fräschare och tryggare än Lantas gjorde, så helt klart en uppgradering. Här finns te x. engelsktalande personal (hurra!) som på begriplig engelska kan förklara för mig vad som händer. På Lanta var det enda jag förstod “Pee-pee” som sjuksyrran av någon anledning sa varje gång hon var inne på rummet. Läkaren här sa att de ska hålla koll på mina värden och att jag inte behöver oroa mig. Bara vila och ta det lugnt helt enkelt så ÄR jag frisk snart igen.

I mitt allra tightaste grå linne sladdade jag vid femtiden, med min Honda, in på grusplanen utanför den fränt linimentstinkande träningslokalen. Tätt därefter vinglade även Henke in. Som uppvärmning fick vi stå och hoppa på ett stort svart traktordäck. Faktiskt jobbigare än det låter! Därefter blev vi instruerade hur vi skulle röra på fötterna, slå och sparka. Efter någon timmes skuggboxande fick vi äntligen kliva in i ringen och sparka på Thailändare. Eller rättare sagt på mitstlarna de höll i. Efter 1½ timmes träning hade mitt ljusgrå linne förvandlats till ett svettdroppande mörkgrått. Henke som vart lite mer taktisk hade valt ett svart linne dagen till ära.

Lugn och skönt, frid och fröjd. Så skulle jag nog beskriva min vistelse här i Thailand fram tills igår. Nu kan jag stolt meddela och konstatera att dessa ord kommer att kontrastteras samt kompletteras med en del nya. Blod, svett och tårar (förhoppningsvis bara svett, men hur bra klingar det?).

Jag och Henke signade igår upp oss för att i tre veckor träna Muay Thai.

Säger namnet Thalassa er någonting? Mig sade det ingenting alls för några veckor sedan. Jag blev då tillfrågad av Mats om jag kunde tänka mig att ställa upp och bli filmad av några fransoser som skulle komma och filma här på ön och på learning centret där jag studerar. Han berättade lite kort om att han fått mail om att de ville komma och filma här på skolan i april. Hur de hade hittat hans svenska lilla hemsida hade han ingen aning om. De framgick även att de skulle filma en del dykning ute på havet.

På lite halvskoj sa jag att jag kunde ställa upp om jag fick dyka gratis och att Henke säkert också ville vara med. Detta glömdes sedan bort bland allt annat jag haft och göra här på ön.

Nu har de iaf vart här och filmat. Det började med att de filmade oss på skolan när vi satt och pluggade, de genomförde även en intervju där vi fick svara på en del frågor om hur det var att studera här på Lanta. De sa att vi skulle bli dubbade till franska, så att om sa vi något fel var det bara att snacka på. Jag sa att jag ville få en riktigt mörk och cool röst, tänk Barry White. Sedan fick vi sätta på oss våra ryggsäckar och “låtsas” gå till skolan. Riktiga moviestars var vi tydligen inte. Det tog några tagningar att få det att se någorlunda naturligt ut.

Vi fick också veta att vårt “krav” om att få dyka gratis skulle uppfyllas och att vi dagen efter skulle ut till Koh Haa, där vi skulle bli filmade under vattnet. Coolt. Tidigt nästa morgon åkte vi ut med dykbåten och blev instruerade att vi skulle låtsas vara nybörjare som höll på att ta vårt dykcertifikat. Tillsammans med en kameraman och en dykinstruktör blev vi sedan filmade ungefär två timmar under vattnet.

På vägen tillbaka blev vi återigen intervjuade om skolan, dykning, csn och hur det kom sig att vi befann oss i Thailand för att studera. Efter denna intervju fick vi möjlighet att prata lite vardagligt med tjejen/damen som intervjuat oss, och vi började långsamt förstå att det här var seriösare än vi kunnat ana. TV-kanalen som var här heter Thalassa och på wikipedia står följande: 

Miche min trogna utflyktskompanjon och hennes vän Pernie begav sig igår ut i vida världen på äventyr, de anade att det fanns fler vackra platser att uppleva innan vardagen hemma i Sverige faller sig på igen. Jag och Henke som är alldeles övertygade om att jorden är platt, känner dock att de säkraste är att stanna här på Lanta ett tag till!

Att ersätta den outtröttlige äventyraren M med Henka “mannen som älskar att ligga i sängen” kan bli tufft, men med lite jävlar och anamma ska nog äventyraren i honom kunna lockas fram, och kanske, men bara kanske kommer nya kapitel att skrivas i “living on the edge mannens” sagoböcker. Det är nu upp till bevis H!

Jag önskar resenärerna lycka till på sina nya äventyr!

Att klockan 00.00 smälla av sina bomber och granater för att ringa in det nya året är inget Thailändarna sysslar med. Istället utbryter ett massivt vattenkrig.

Jag måste erkänna att jag innan var ganska skeptisk till att denna typ av nyårsfirande, men efter att ha vaknat till en DJ’s perfekt komponerade nyårsmusik skrikandes ur ett gäng feta högtalare, precis utanför balkongen klockan 10.00, började jag sakteligen inse hur rolig dagen skulle bli.

Nyvaken knäppte jag en burk Singha, krigsmålade ansiktet, slängde mitt sproilans nya vattengevär över axeln och anslöt mig till den galna skaran nyårsfirare. Thailändare stod och dansade längst med hela gatan och sprutade vatten på alla förbipasserande. Stämningen var på topp!

Vattenkriget varade från tidig morgon till sen kväll och det fanns nog inte en torr människa på ön denna dag. Till och med den lokala brandkåren kom förbi en sväng och sprutade vatten på folkmassorna.