100310
Efter många skrik om en uppdatering av min blogg så kände jag idag, är det dags att göra slag i sak, att agera, att förmedla en del av den saga som utspelar sig på den vackra ön Koh Lanta i Thailand.
Efter att ha dragit på mig mitt nya otroligt vackra, blåa changlinne bestämde jag, Michelle och Robban oss för att bege oss ner till stranden för att jobba på våra ännu allt för undermåliga solbrännor. Första timmen förlöpte utan någon som helst antydan till förbättring. Efter moder jords usla agerande, kände jag och Robban att det var dags att ta till det tunga artilleriet, Hawaian Dark Tropical Oil. Av någon anledning kände Michelle i samma ögonblick att det var dags att gå hem.
Insmorda, glada och glänsande intog vi vertikala positioner i det gnistrande blå havet. Allt för maximal effekt. Ståendes i vattenbrynet stänkte vi med jämna mellanrum saltvatten över oss, precis som riktiga proffssolare brukar göra.
När vi stod där, öga mot öga med solen kunde jag i ögonvrån se hur människor som gick förbi peka på oss och slänga avundsjuka blickar. Jag tyckte till och med att jag hörde någon säga någonting om dem där två kommer fan att börja koka. Jag visste vi det här laget, att idag skulle mitt usla svenska pigment besegras.
Huden började sticka och strama samtidigt som våra glåmiga kroppar transfomerades till gyllenbruna. Vi kände efter någon timme att vi gjort allt vi kunnat. Att det var dags att gå hem, duscha och överdosera aftersun. Ikväll får vi se resultaten!
Nu är det in till Lantas största stad, Saladan för middag som gäller. Rykten säger att kvällen kommer att avslutas med cocktails.
Efter att ha dragit på mig mitt nya otroligt vackra, blåa changlinne bestämde jag, Michelle och Robban oss för att bege oss ner till stranden för att jobba på våra ännu allt för undermåliga solbrännor. Första timmen förlöpte utan någon som helst antydan till förbättring. Efter moder jords usla agerande, kände jag och Robban att det var dags att ta till det tunga artilleriet, Hawaian Dark Tropical Oil. Av någon anledning kände Michelle i samma ögonblick att det var dags att gå hem.
Insmorda, glada och glänsande intog vi vertikala positioner i det gnistrande blå havet. Allt för maximal effekt. Ståendes i vattenbrynet stänkte vi med jämna mellanrum saltvatten över oss, precis som riktiga proffssolare brukar göra.
När vi stod där, öga mot öga med solen kunde jag i ögonvrån se hur människor som gick förbi peka på oss och slänga avundsjuka blickar. Jag tyckte till och med att jag hörde någon säga någonting om dem där två kommer fan att börja koka. Jag visste vi det här laget, att idag skulle mitt usla svenska pigment besegras.
Huden började sticka och strama samtidigt som våra glåmiga kroppar transfomerades till gyllenbruna. Vi kände efter någon timme att vi gjort allt vi kunnat. Att det var dags att gå hem, duscha och överdosera aftersun. Ikväll får vi se resultaten!
Nu är det in till Lantas största stad, Saladan för middag som gäller. Rykten säger att kvällen kommer att avslutas med cocktails.
Kommentarer
Postat av: Angelica
Ni borde besöka restaurangen som drivs av en svensk i Saladan. Ligger lite länge ner mot vattnet. Asnajs ställe och gubben är helskön!
Postat av: Chrippe
Du råkar inte komma ihåg vad restaurangen hette? Vi har vart på rätt många men inte hittat någon svensk skön gubbe någonstans. Menar du café arroy?
Trackback
